Monte Verità
Under 1800-talet skakades Europa av industrialismens ankomst. Den ändrade samhällsstrukturen radikalt. Denna kris märktes speciellt i Tyskland, där tecken på att förkasta den industriella världen framträdde 1870. En respons till urbaniseringen framkallad av omorganiseringen av arbetskraften kom i form av Naturism. Dess efterföljare förespråkade att man skulle fly de förgiftade städerna och skapa samhällen och trädgårdsstäder, så att människorna kunde leva i harmoni med naturen. De som delade denna åsikt samlades snart runt Lebensreform (Livsreformen), en rörelse som uppstod år 1892. Tvärtemot 1600-talets Rosenkorsmanifest och de litterära utopier som följde därefter, ansåg Livsreformsrörelsen att vetenskapliga framsteg utgjorde en fara. Denna grupp inkluderade anhängare till vegetarism, naturism, spiritualism, naturmedicin, hygienism, det teosofiska samfundet samt artister.
Alfredo Pioda, en schweizisk teosof, försökte att år 1889 etablera ett lekmannakloster som en del av denna rörelse. Hans grupp antog
Den Kabbalistiska Rosenkorsordens symbol.
namnet Fraternitas, och residerade på Monte Verità (”Sanningens berg”), nära Ascona, en stad i kantonen Ticino i Schweiz. Franz Hartmann och grevinnan Constance Wachtmeister, som var nära förtrogna med Helena Petrovna Blavatsky, deltog i detta kortlivade projekt. Det var otvivelaktigt denna erfarenhet som inspirerade Franz Hartmann att skriva ”A Rosicrucian Institution in Switzerland” (”En Rosenkorsinstitution i Schweiz”), ett kapitel som lades till i en senare utgåva av hans initiatoriska novell An Adventure Among the Rosicrucians (Ett äventyr bland Rosenkreuzare). Ur askan av Fraternitas bildades ett samfund med ett liknande syfte, med namnet Monte Verità, grundat år 1900 av Henri Oedenkoven och Ida Hofmann. Många prominenta personligheter besökte Monte Verità. Dessa inkluderade författaren Herman Hesse, den blivande filosofen Martin Buber, politikern Gustav Landauer, rörelserytmikens grundare Émile Jacques-Dalcroze samt koreografen och dansteoretikern Rudolf von Laban.
Tempelriddarna
av Orienten
Det uppstod en ny grupp, som gick i Monte Veritàs fotspår, Verita Mystica, en loge i Ordo Templi Orientis (O.T.O. eller Orden för Tempelriddarna av Orienten). Denna orden, som skapades runt 1893, leddes då av Theodor Reuss, ledaren för den tyska grenen av S.R.I.A. (Societas Rosicruciana in Anglia) från 1902. I ett brev till H. Spencer Lewis hävdade han senare att han hade accepterat en officiell position i denna orden för att vara William Wynn Westcott till lags, men Reuss insåg senare att Wynn Westcotts verkliga motiv var att få tillgång till de tyska och österrikiska dokument som han innehade. O.T.O. hävdade också att de fortsatte arbetet av forna tiders Rosenkreuzare. Theodor Reuss presenterade sin organisation som en slags frimurarakademi vars sanna funktion var att dölja en hemlig Rosenkorsorden rakt nedstigande från ”ursprungliga och autentiska” Rosenkreuzare. Han hävdade också att det hemliga huvudkvarteret för denna orden fanns i Reuss, ett furstendöme nära Leipzig i Thüringens skogar. Han uppgav att han blev invigd i denna orden av Carl Kellner i juli 1893.
Carl Kellner hade faktiskt, såsom påvisats av Gastone Ventura, grundat O.T.O., med hjälp av Franz Hartmann och Heinrich Klein efter att ha återvänt från en resa till Orienten. Kellner sades ha blivit invigd i de antika mysterierna av den arabiska munken Soliman ben Aifa och av de hinduiska guruerna Bhima Sena Pratapa och Sri Mahatma Agamya Paramahamsa, som utövade tantrisk yoga. Som man kan se omfattade ingen av dem Rosenkorsläror. Det var efter Kellners död runt 1902 som Theodor Reuss invigdes i O.T.O. Emellertid var hans legitimitet starkt omtvistad, speciellt eftersom hans administration engagerade sig i en veritabel kommers med invigningsdiplom. Papus tillät sig, liksom andra, att för en tid bli vilseledda av Theodor Reuss, men hans organisation avslöjades snart för vad den var.
När sedan första världskriget pågick (1914-1918), uppträdde O.T.O.i ett nytt ljus genom att organisera en fredskongress vid Monte Verità[7]. Rudolf von Laban presenterade ett rituellt skådespel ”Song to the Sun” (”Sången till solen”), utförd till Wagnersk koreografi. Som medlem i O.T.O. var Rudolf von Laban också sekreterare i Alliance Internationale de la Dames de la Rose-Croix, en hjälporganisation till O.T.O., vars avsikt var att arbeta för en universell försoning av mänskligheten, utan någon åtskillnad med avseende på ras eller religion. Alliansen förespråkade en altruistisk ekonomi baserad på delning, och kände att konsterna var de bästa medlen som erbjöds mänskligheten för att hela de sår som orsakats av krig – en idé som var omhuldad av Joséphin Péladan. Detta utopiska projekt såg inte ut att lyckas och omsider erfor O.T.O. ett mindre ärorikt öde. Aleister Crowley bidrog till att leda den mot några okloka magiska metoder som inte hade någonting gemensamt med Rosenkorslära eller frimureri.
Link (PDF) tot ROSENKORSET Nr 4, 2004 Årg. 28
Filosofi – Mystik – Vetenskap – Kultur